Imorse när jag vakna gick jag upp och duschade, sen la jag mig i sängen igen. Och här ligger jag, med högsta musik i öronen. Tänker så det knakar, vill inte tänka alls egentligen. Hatar mina tankar. Men gång på gång kommer de alltid tillbaka. Att det ska vara så svårt. Ja, faktiskt. Det är svårt. När man blivit sparkad och slagen på, är det svårt att hålla tillbaka tårarna och låtsas som ingenting. Här tänker jag också ligga, tills jag mår bättre. Har ork att må bra helt enkelt. Usch. Inte roligaste inlägget kanske, men just nu är jag inte rolig alls.