Som många av er kanske har förstått så har Danny, under 6 veckor varit programledare för melodifestivalen. Som många av er kanske inte förstått är att har han kämpat så in i helvete för det. Skrikit, gråtit, fått nervösa sammanbrott och ja, you name it. De flesta människor har en rädsla för att prata inför en grupp människor. Vissa inte. Danny har det. Men han lyckades göra det ändå, för flera tusen människor, plus tv (som dessutom slagit rekord för tittarsiffror). Så ja, jag vet inte, är det ens värt att klaga över, för er som gör det? Jag klarar inte heller av att prata inför massa människor. Kan knappt göra det inför min klass. Och så kommer Danny här och gör det för nästan hela svenska folket, basically. '' Jag har utvecklats och fått utmana mig själv på ett sätt som jag inte vågade eller trodde att jag hade klarat av.'' Skriver han och det bevisar väl det mesta eller. Om inte det är starkt gjort så säg mig vad fan det är. Varje veckan har jag hört klagomål från varje håll. ''Åh fan va ovanligt att han kollade på manuset då'' eller ''kan han ens uttala ett ord riktigt? så mycket fel som han gör'' och ''ha-ha fan va dålig han är, han kan inte ens leda ett program''. Jag är så jävla trött på det. Så jävla trött på alla jävla människor som går runt och klagar, när dom fan inte ens kan göra det bättre själva. Visst att han stammade någon gång och visst att han läste på manuset. Men gör inte det honom bara mer mänsklig? Gå upp dit framför tusental människor, flera kameror, och försök. Bara försök lära dig allting på mindre än en vecka. Med både fritiden, hobby's, sova och allt sånt där i bakfoten. Inte så jäkla lätt längre va? Danny har skippat så jäkla många timmars sömn och till och med skippat jobba med låtarna till hans kommande album bara för att istället sitta med manuset framför sig, för att han inte vill svika oss med ''en dålig show'' som han själv säger att det blir. Som idioter intalat honom. Om han säger ett ord fel, eller så lite som inte lyfter handen vid fel tillfälle så hatar han sig själv för det, i flera dagar. Tack vare allt och alla som trycker ner honom för minsta lilla grej. Jag blir så jäkla trött på mänskligheten och allt där till. Har också hört att ''kändisar ska tåla mer än andra''. För det första, vadå tåla mer än andra? Dom är väl för fan också människor? Det spelar ingen roll vilken artist man pratar om, alla har känslor och ''tål'' inte hat mer än någon annan bara för att de får höra patetiska idioter klaga på varenda detalj dom gör oftare än ''vanliga'' människor får? Så himla idiotisk så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

 

Iallafall så skulle detta inlägget faktiskt inte handla om något negativt. Ville egentligen bara försöka få andra att inse att artister i allmänhet inte är så jäkla dåliga som media försöker dom att framstå som. Och att det alltid kommer finnas idioter som trycker ner andra pga avundsjuka, trotts att det inte alls finns någon anledning till det. Ville också säga att jag är så himla himla stolt över Danny. Så jäkla stolt. Och någon gång önskar jag att han kunde förstå hur otrolig bra och hur fin människa han egentligen är. Han är inte bara ett biffigt popsnöre med dans och sång talang, utan han har ett hjärta så stort att alla hans fans kan bada i det. Det är sällan en person bryr sig så mycket om så många andra här i våran egoistiska lilla värld. Önska det fanns mer personer som honom. Världens finaste kille. Är så himla tacksam över att få vara helt tokförälskad i en person och ha en förebild som aldrig någonsin sårar dig, utan bara ger dig kärlek dag ut och dag in. Kalla mig töntig, men fyfan va underbart det är.