Vid halv 2 inatt var jag hemma. Låg i sängen och grät i en och en annan timme innan jag somnade. Ringde Emma som hjälpte mig leta men ni blir väl inte förvånade när jag säger att vi inte såg skymten av honom? Ne, tänkte väl de. Sitter på bussen nu. Trött as fakk och vill bara dö medans mina ögon vill gråta lite mer. Varje jävla gång. Hatar livet