Jag frågar er hur ni kan vara så oberörda när ni får hjärtat krossat. Hur nu lär er redan ifrån början att ni en dag kommer att gå miste om just den personen, hur ni gör för att inte bli beroende utav hans ord och hans sätt att få ditt hjärta att slå snabbare. Jag frågar er hur ni kan resa er upp trots att ångest ligger bakom revbenen och trots att ni just fått hjärtat krossat. Hur ni kan stänga ute alla känslor för en stund och le och vara glada. För jag vet att det gör ont att förlora. Det spelar ingen roll vem och vad det är ni förlorar. Men bara känslan av att mista någon som en gång tagit dig med storm, klampat in i ditt liv och fått dig att känna att "det här, det här är äkta", det är nog en sak som toppar listan på de svåraste som finns. Och smärtsammaste. Att orka och kunna släppa taget.Och allt det som gör det jobbigare, är det förflutna - minnena och lyckan som en gång existerat.